Del 3 - Operationsdagen
Det där ordet MEN kändes inte bra...
När kirurgen förklarade vad som hade hänt så blev vi chockade, ledsna men samtidigt lättade över att han faktiskt levde.
Skiljeväggen de lagat hade ju såklart rubbat hans pumpförmåga. Han hade förtillfället en pacemaker som satt utanför kroppen och tiden skulle få utvisa om han skulle rullas in på operation någon vecka senare för att operera in en permanent.
Han sov väldigt tungt men skulle väckas dagen därpå.
Vi kom upp på Biva och där låg vår älskade pojke. Uppkopplad med pacemaker, i respirator, med ekg, kateter, tusen miljoner mediciner etc. Vår lilla kille låg där helt utslagen.
Där uppe satt vi i flera timmar. Vi höll hans hand, vi pratade med honom, vi sjöng för honom och vi pussade på honom.
Vi gick hem kring midnatt för att sova i några timmar. Vi visste att de inte skulle väcka honom förrän dagen efter... Så länge han hade respiratorn var han tvungen att sova.
Vi gick hem och sov. Jag har nog aldrig sovit så gott.
Fortsättning följer...
Take care.
Kommentarer
Trackback
