Imorgon gäller det.
Idag har äntligen världens bästa storebror kommit ner till oss i Lund tillsammans med mormor&morfar.
Vilken kille alltså. Det känns som om det hänt hur mycket som helst med hans utveckling under de få dagar vi varit ifrån varann. Älskade underbara Noah.
Dock så är han lite snuvig och hostig, såvi bestämde att han skulle få sova på hotellet med mormor&morfar för att minska smittorisken. Det var så pass lite att det förmodligen inte blivit något. Men ändå.
Imorgon är det dagen med stort D.
Imorgon ska vår älskade miniplutt operera sitt hjärta.
Vi är otäckt lugna. Det kanske kommer en fruktansvärd dipp imorgon när han rullar in till operationssalen eller så kommer dippen först efter. För dipp... Det måste det bli... någon gång.
Take care!
Nu är vi här.
Igår eftermiddag kom vi till Lund. Vi checkade in på Ronald mcdonald, fixade parkeringskort (vilket var typ en omöjlighet), käkade middag, fixade frukost och avslutade i sängen framför tvn.
Idag var vi på lungröntgen tidig morgon sedan blev det ultraljud och de vanliga testerna. (Kollat vikt, syresättning, blodtryck etc) Vi träffade sedan narkosläkare, tog infektionsprover och blev runtvisade på Biva (barnintensiven) där lilleman ska ligga de första dygnen efter operationen.
Kirurgen får vi inte träffa förrän på söndag eller innan operationen på måndag.
Imorgon blir det bara en "mellandag" då ingenting är planerat. Vi får väl vila, ta promenader och kolla film för att få dagen att gå. Vi längtar till världens bästa Noah kommer på söndag!
Take care!
Det händer...
Som jag skrev för ett par dagarsedan så skulle det inte bli operation nu trots att det var den senaste planen. Vi hade äntligen slappnat av här hemma. Kunnat lämna tvätten orörd, kunnat dammsuga först när råttorna börjat flyga. För nu visste vi nästan säkert att det inte skulle bli av än på ett tag.
När vi var som mest avslappnade ringer telefonen. Det här var igår förmiddag.
Det var från Lund.
Så efter att vi igår åkt till sjukhuset för att titta så lilleman är infektionsfri så bestämdes det att vi far till Lund i eftermiddag.
Så vi får väl försöka ta tag i tvättberget och dammsugningen innan vi åker. ;-)
Idag ska vi bara installera oss. Imorgon blir det lungröntgen, ultraljud, läkarbesök, läkarkonferens och en introduktion på intensiven där lilleman ska bo de första dagarna.
Om allt går som planerat så blir det operation på måndagmorgonen.
Noah sover från och med idag hos mormor och morfar som kommer ner till oss på söndag. Jag kommer sakna honom något enormt på bara dessa få dagar. Men det är väl normalt då den här veckan kommer vara väldigt känslosam.
Så Noah kommer bo med mormor och morfar nere i Lund de mest intensiva dagarna men ändå i närheten av oss. Så tacksamt.
Dock har jag en gnagande oro i mig att Vidar kommer hinna bli förkyld eller sjuk innan måndag så vi får åka hem igen. Men det ska nog bli bra!
Take care.
Operation inom fyra veckor!... Eller inte.
Den 2/10 fick vi ett samtal från sjukhuset om att operationen blir av inom fyra veckor.
Jag pratade med Lund förra veckan och de sa att inget ändrats.
Skönt tänker vi. Det betyder att det blir operation senast nästa vecka.
Idag så har det gått tre veckor och mejlar därför Lund för att stämma av.
Där får vi det bekräftat att det inte blir av inom de här veckorna. Det var det vi befarade.
Om vi har tur så blir det i början av november.
Jag är så less och trött på det här nu.
Här går jag. Hemma med två barn varav det ena klättrar på väggarna för att han inte får leka med kompisar, inte gå på kalas, inte spela fotboll och inte gå på simskola... För att minska riskerna att bli förkyld.
Om Vidar blir förkyld blir det ingen operation.
Vi kan inte heller åka och spontanfika på ett fik, inte åka till biblioteket, inte åka och handla... Det vi kan göra är att ta promenader och vara hemma. Vara hemma är så fruktansvärt tråkigt nu. Speciellt för Noah.
Tur det finns tv och ipads. Jag vet inte hur vi skulle klarat oss annars... Sorgligt nog.
Dumma hjärta.
Det här är Vidar. När Vidar var två dagar gammal upptäcktes ett kraftigt blåsljud på hans hjärta.
Efter några timmar i ovisshet så kunde det konstateras att Vidar lider av en hjärtsjukdom som heter Fallot syndrom.
Hans första veckor i livet kantades av sladdar och slangar. Vi fick inte ha honom hos oss. Istället låg att uppkopplad med slangar och sladdar 24/7.
Han sondades när han inte orkade äta själv.
Han piggade på sig och när vi väl kom hem så kunde man inte förstå att han var sjuk om man inte läst hans journal.
Nu, i skrivande stund så är vår Vidar 8veckor gammal.
Nu väntar vi ivrigt på besked om när operation ska göras.
Det har varit många bud. Allt ifrån 2-6 månader.
För två veckorsedan så sa dem att vi inte kunde räkna med operation före 6månaders ålder för att han är så pigg. För två veckor sedan låg hans syresättning på 90-92%. Nu två veckor efter så ligger den på 79-81%.
Nästa steg är hjärtsvikt.
Nu bör operationstiden inte vara så långt borta.
Vår älskade, älskade Vidar.
Men vet ni?
Det som får oss att hoppas och längta mest?
Att vår fina son och lillebror kommer att bli helt återställd.
Det är ljuset i vår tunnel.
Älskade, älskade Vidar! ❤️
(utdrag från min dagbok och skrevs för några veckor
