Fulla rullen börjar tömmas.
Ja, det har varit full rulle egentligen hela hösten fram tills nu, men nu börjar det droppa av mer och mer. Hela hösten har kantats av hårt plugg och bristande tid för familj och vänner. Just nu känns det dock ljust. Det känns som om våren kommer ljusa upp vår vardag vilket känns underbart.
Jag har hunnit vara i skolan i två dar den här veckan och vi har haft bland annat en musiklektion. Jag och kurskamraterna har även haft tid till att ses och bara prata strunt istället för en jäklans massa skolrelaterade saker. Även det har känts väldigt väsentligt.
En del av examensarbetet finns kvar att ta itu med, men det känns ändå okej nu... vi får beta av det där när vi känner att vi har tid, ork och lust.
Helgen blir för övrigt väldigt lugn vilket även det känns väldigt viktigt just nu. Det blir lite tvätt, städ och packande då vi ska till Köpenhamn i veckan och fira min kära mor som fyller 50.
Det blev ett kort inlägg idag!
Take care.
Jag har hunnit vara i skolan i två dar den här veckan och vi har haft bland annat en musiklektion. Jag och kurskamraterna har även haft tid till att ses och bara prata strunt istället för en jäklans massa skolrelaterade saker. Även det har känts väldigt väsentligt.
En del av examensarbetet finns kvar att ta itu med, men det känns ändå okej nu... vi får beta av det där när vi känner att vi har tid, ork och lust.
Helgen blir för övrigt väldigt lugn vilket även det känns väldigt viktigt just nu. Det blir lite tvätt, städ och packande då vi ska till Köpenhamn i veckan och fira min kära mor som fyller 50.
Det blev ett kort inlägg idag!
Take care.
Växer så det knakar.
Granen står så grön och grann i grottan...
Ja som rubriken lyder så står granen fortfarande kvar hos oss. Granen står kvar den 9/1-14. Det borde åka ut...
"men så länge den är fin, kan den ju stå kvar" har jag sagt i 1.5 vecka nu. Dessvärre är den lika fin idag som den var när den flyttade in hos oss så det argumentet håller inte så länge till. Granen ska ut... när orken faller på.
Apropå ork... ork är något som inte längre existerar i min värld. Jag har redan glömt bort hur det var innan jag blev gravid. Tvätta, städa, diska, plugga, umgås med vänner samt vara en aktiv mor och en trevlig sambo. Det känns så himla avlägset nu.
Jag har hela den gångna tiden talat så gott om den här omgången och
"jag tackar gudarna för att jag inte mår som jag gjorde med Noah (Det konstanta illamåendet) och att jag är så tacksam för att jag bara är lite trött" ... Så som beskrivet känns det ungefär varannan dag och varannan känns det ungefär såhär: "Tröttheten tar över mitt liv. Varje dag i 10 veckors tid så har jag sovit middag 1-3h/dag eller riskerat att somna innan Noah. Jag är i v16 och det borde väl ge med sig nu? Tyvärr tycker jag att det bara blir värre.Nu får jag testa järntabletter och hoppas på att jag blir piggare och att magen klarar av det."
Jag är fortfarande väldigt tacksam för att jag inte mår som jag gjorde med Noah, men samtidigt är jag väldigt less på det här... men jag ska nu börja med järntabletter och jag hoppas innerligt att det blir bättre. Jag vill att Noah ska få tillbaka sin mamma och att Björn ska få tillbaka sin sambo. <3
Allt det här handlar förmodligen också om att det varit mycket i skolan och nu när den lugnar ner sig lite grann kommer förmodligen hjälpa också. :)
Redan sedan innan Noah kom har jag sagt att jag bara kommer att få pojkar... Alltså att jag bara kommer att få söner. Men eftersom den här graviditeten är så olik den första så börjar jag faktiskt tveka. Men innerst inne så tror jag nog egentligen att det är en liten pojke den här gången också, som min syster sa "Det kan ju kännas annorlunda eftersom det är en annan graviditet. Det behöver ju inte betyda någonting:" och där har hon nog en poäng. Men det är nog det att det skulle vara väldigt spännande att få en liten dotter (som jag aldrig trott att jag skulle få) eftersom det skulle vara roligt med en av varje kön. Genom att skriva det här menar jag naturligtvis inte att jag inte skulle uppskatta att få en son till även det skulle vara ljuvligt.
Take care.
Äntligen
Det var ett tag sedan sist. Är jag här för att stanna? Ingen aning.
Men här är jag nu... Så håll till godo! ;-)
Som många redan vet så ska Noah äntligen bli storebror. Som vi alla längtat.
Noah hinner bli fem år innan lillebror eller lillasyster tittar ut. Anledningen till att det inte blivit tidigare är min skola.
Nu i skrivande stund så har jag studerat i tre år.
Tre långa år som på något konstigt vis ändå gått väldigt fort. Den femte juni tvåtusenfjorton tar jag examen. Äntligen! Som ni förstår så har lillasyskonet varit planerat in i minsta detalj.
Noah kramar lillasyster eller lillebror varje dag... Han har längtat och "tjatat" i snart två år. Snart, äntligen är h*n här.
Jag är nu i vecka 16. Tiden går så fort den här gången. Troligtvis för att vi har världens bästa Nos att ta hand om och att skolan är en väldigt stor del av mitt liv just nu.
C-uppsatsen lämnades in för en veckasedan och nästa vecka startar opponeringarna. Snart, snart, snart är den här hektiska hösttermin över. Den har faktiskt varit brutal. Men nu blickar vi framåt.
Om ett par veckor börjar den sjunde och sista terminen. Specialiseringsterminen. Jag har valt en kurs som heter; Barns estetiska språk. Kursen innehåller bild, musik, idrott och drama. Precis mina ämnen... Så våren känns faktiskt bra!
Jag är som bekant dålig på att uppdatera bloggen. Men efter en del påtryckningar utifrån så kanske jag borde börja igen.
Jag har inte bestämt mig. Jag får se!
Take care!
