Del 7 - dag 5
Det var ett tag sedan jag nu uppdaterade. Jag vill så innerligt glömma och förtränga och jag blev så påmind när jag uppdaterade de förra inläggen att det var mentalt jobbigt varje gång. Nu har jag hunnit ikapp och känner att jag måste avsluta de här delarna nu om de någonsin ska komma ner i skrift.
På torsdagsnatten så gick allt bra. Allt var lugnt.
På morgonen sa läkarna att han skulle få lämna Biva och komma ner på avdelningen.
Kirurgen, narkosläkarna, sköterskorna från Biva och sköterskorna från avdelningen hade ett kort möte om hur förflyttningen skulle ske.
Alla sladdar, slangar och alla tusentals mediciner som skulle tas.
Runt lunchtid kom vi ner till avdelningen. Det var så skönt.
Äntligen så skulle jag kunna försöka amma igen. Men det viktigaste av allt. Vi fick hålla honom. Bära honom. Sova med honom.
Han hade sitt EKG och sin pacemaker kvar.
De båda apparaterna låg i en ryggsäck som vi var tvungna att bära med sig vart vi än gick.
Jag frågade personalen uppe på Biva vad som hade hänt om han inte hade sin pacemaker.
Svaret blev att han inte hade klarat sig.
Just de orden "Han hade inte klarat sig" gnagde något fruktansvärt. Jag var så rädd att jag skulle råka trycka på offknappen när jag bar runt på honom.
Vi var även tvungna att bära honom på ett speciellt sätt vilket bara i sig var en konst.
Vår älskade Vidar.
Nu eftersom det var ett tag sedan så har jag börjat blanda ihop en del dagar.
Men jag minns att på söndagen så kom läkarna fram till att hans hjärta slagit egna fina slag både fredag och lördag så de bestämde sig för att stänga av hans pacemaker.
De stängde av den på förmiddagen.
Runt klockan tre på eftermiddagen hände något. Han började skrika och var svår stt få kontakt med. Vi gav det några timmar men kl. 21.00 fick de sätts igång den igen.
De hade stängt av den förtidigt.
De pratade om att vi snart skulle få komma hem. Varje morgon så sa de "kanske imorgon".
Hans hjärta blev successivt bättre och på torsdagen så skruvade dom ner styrkan på pacen. Stängde inte av. Skruvade bara ner. Det gick bra.
Fortsättning följer...
Take care
Kommentarer
Trackback
