60 dagar kvar till bf. <3
Idag är det bara 60 dagar kvar till bf. Känns underbart. Vill bara att de dagarna ska gå snabbt!
Jag är väldigt trött på att vara tung i både kroppen och i hjärnan. Jag är trött på att ha ont i ryggen, må illa och inte kan vända på sig om natten. Jag är trött på att vara täppt så att maten oftast bara har en konsistens. Men vad gör man inte för att få världens finaste, till jorden?
Jag kan bannemej offra min kropp för det i 9 månader av mitt liv. Och ja, jag skulle göra det igen.
Jag hoppas bara att förlossningen går relativt bra i alla fall.
Men jag längtar så jag håller på att dö. Även till den upplevelsen som gör att vår älskling kommer ut.
Nu kommer nog även rädslan att byggas på.
Jaha. Gårdagen bestod av att först gå på stan med Li.. för att sedan sticka till maxi och hjälpa mamma och elin handla inför kvällen. Kom hem till nättraby där tiden bara försvann. Höll på med maten, fixade oss och ja, sen var det dags för mig att köra mor och far till staden. De skulle käka ute, gå på bio och ta en öl. Så att elin fick en stund själva med tjejerna.
Det var mysigt.. Men lite förmycket "fest" för min del just i detta skede. Jag stack redan vid halv tio... vidare till viktor. Var där någon timme för att sedan åka hem och sova. Det var en trevlig dag/kväll.
Väl hemma.. ja då somnade jag med en gång.. Men vaknade gång på gång av att min kropp värkte och att kudden jag aldrig behövt ha under magen innan, gled iväg. Ja nu inser jag att det bara blivit tyngre och tyngre. :o
Vaknade någon gång i natt med utav att jag mådde sjukt illa. Fick gå och hämta hinken.
Men som tur väl hände ingenting. Kan varit att jag sovit på ryggen ett längre tag och då kan man komma åt någon nerv som gör att man mår illa.
Somnade om och har nu varit vaken ett par timmar. Tung kropp och tungt huvud. Trots det, så kommer min söndag förhoppningsvis bli rätt okej. :)
Take care
Jag är väldigt trött på att vara tung i både kroppen och i hjärnan. Jag är trött på att ha ont i ryggen, må illa och inte kan vända på sig om natten. Jag är trött på att vara täppt så att maten oftast bara har en konsistens. Men vad gör man inte för att få världens finaste, till jorden?
Jag kan bannemej offra min kropp för det i 9 månader av mitt liv. Och ja, jag skulle göra det igen.
Jag hoppas bara att förlossningen går relativt bra i alla fall.
Men jag längtar så jag håller på att dö. Även till den upplevelsen som gör att vår älskling kommer ut.
Nu kommer nog även rädslan att byggas på.
Jaha. Gårdagen bestod av att först gå på stan med Li.. för att sedan sticka till maxi och hjälpa mamma och elin handla inför kvällen. Kom hem till nättraby där tiden bara försvann. Höll på med maten, fixade oss och ja, sen var det dags för mig att köra mor och far till staden. De skulle käka ute, gå på bio och ta en öl. Så att elin fick en stund själva med tjejerna.
Det var mysigt.. Men lite förmycket "fest" för min del just i detta skede. Jag stack redan vid halv tio... vidare till viktor. Var där någon timme för att sedan åka hem och sova. Det var en trevlig dag/kväll.
Väl hemma.. ja då somnade jag med en gång.. Men vaknade gång på gång av att min kropp värkte och att kudden jag aldrig behövt ha under magen innan, gled iväg. Ja nu inser jag att det bara blivit tyngre och tyngre. :o
Vaknade någon gång i natt med utav att jag mådde sjukt illa. Fick gå och hämta hinken.
Men som tur väl hände ingenting. Kan varit att jag sovit på ryggen ett längre tag och då kan man komma åt någon nerv som gör att man mår illa.
Somnade om och har nu varit vaken ett par timmar. Tung kropp och tungt huvud. Trots det, så kommer min söndag förhoppningsvis bli rätt okej. :)
Take care
Kommentarer
Trackback
